User Profile

Det borde vara erkänt att termerna är missbrukade. Om jag var stark nog skulle jag bryta upp dem och använda dem till att få se lintotten dansa. När jag använde dem skulle jag utlova dess riktiga innebörd: en önskan om att alltid längta.
Det borde vara erkänt att termerna är missbrukade och inte ens nära slutgiltighet.

Jag brukar låta hungern mätta mig men tillsammans med kraven omvandlas den till något elakartat. Det går inte att prestera. Det går faktiskt inte att handla alls. Apati och paralysering som urladdar varandra och för mig till det okända.
Dragningskraften till det förfallna är övermänsklig, och jag säger att vi drömmer om friheten så hårt att vi glömmer bort all flyktighet den drar med sig. Ingen av dem lyssnar på mig, för de är upptagna med det atonala i november månad.

Något som tar upp mer tid av mitt liv än något annat är att älta att övergångsritualen. Jag var ännu ett barn när Hiroshima fångade mig och band mig vid hans säng. Hans löften går på rundång i mitt inre.
Det enda dem verkligen har valt är att nöja sig med att inte ifrågasätta. Det enda spår de verkligen lämnar efter sig är missbruket av termerna. Alla dessa termer som lovar en slags övermänsklighet och evigt liv utan att behöva förtjäna det. Jag förstår inte att de går på tron om så fasta punkter.
En motsägelse urladdar orden, och det avskalade passerar avskalat, och når råhet. Rått köttsubstitut är aldrig riktigt rått, urskogens förfallenhet är inte lika förfallen emot vad skogen under staden är, och en liten anpassning till samhället innebär inte att han ger upp helt, det innebär bara att han lever av något som har sitt ursprung där.
Det är på gott och ont, men det går inte att nå ut och berätta om det.

Friends (1):

Also Friend of (5):